En gång i tiden fanns det ett stort antal bryggerier i Serige, och många bryggde också öl hemma. Idag är vi på väg tillbaka till detta. Det bubblar i både slott och koja när svenskarna brygger öl.
För att få sälja sin öl till en pub eller en restaurang krävs det att bryggningen sker i ett kök som är godkänt av Livsmedelsverket. Det gör att många hemmabryggare inte har möjlighet att sälja sitt öl till lokala pubar, även om det skulle finnas ett intresse för detta från krögarna. Många krögare väljer därför att istället öppna bryggpubar, en del av dem är så stora att de även levererar till Systembolaget.
Det går dock att nå ut med sina skapelser på andra sätt: det anordnas flera tävlingar i ölbryggning i vårt avlånga land. Ofta går tävlingen ut på att brygga en speciell typ av öl, och vinnare blir den som lyckas framställa den mest typiska ölen av denna typ, exempelvis en mörk belgisk öl. Man behöver inte vara orolig för att ölen ska vara tillverkad under ohygieniska förhållanden. Det är nämligen omöjligt, eftersom öl som innehåller orenheter inte jäser ordentligt, och att det därmed inte blir någon öl.
De fem stegen
Ölbryggning är en process i fem steg: mäskning, lakning, vörtkok, jäsning och slutligen tappningen:
Mäskning. En gröt på krossad malt och vatten värms upp så att stärkelsen bryts ner till jäsbart socker.
Lakning. Vätskan silas genom malten för att få med så mycket socker som möjligt.
Vörtkok. Vätskan, eller vörten som den nu kallas, kokas upp med humle som ger beska och smak.
Jäsning. Humlen silas bort och vörten kyls ner till 21 grader. Jästen blandas i. Ölen jäser klart på 1–2 veckor.
Tappning. Ölen tappas upp så att inte bottensatsen följer med. Lite sockerlag tillsätts för att ge kolsyra. Ölen tappas upp på flaska.